Jag har lite ångest för att det är nio minuters väntetid och att jag egentligen inte orkar ringa det där samtalet.
Och jag vaknade imorse och var tvungen att noggrant känna efter med tungan i munnen så att tänderna satt kvar efter min dröm.
Jag låg och funderade hela kvällen igår på en handling när jag släckt lampan.
Min mamma tycker att jag ska måla ännu mer och sen ställa ut i någon lokal här i närheten. Jag kunde bara se hur komiskt det lät.
Det har gått upp för mig att det finns fler möjligheter än jag någonsin kan förstå och ändå är det enda jag ser ett diffust tomrum.
Jag är lite irriterad på att mitt humör går i vågor. Kanske jag ska bli sjöman.
Egentligen borde jag sudda ut allt för jag vet inte alls vad jag vill säga med det här inlägget.