Min dag började jättebra och nu sitter jag här som ett litet åskmoln och måste snart ta av mig bh:n bara för att jag fått världens skavsår av sporttopen efter att ha svettats som en gris när jag sprang milen och bodypumpade idag. Dessutom råkade jag välja det där idiotlöpbandet som stänger av sig själv efter 25 minuter så man måste starta om. Dö. I vanliga fall skulle jag inte bry mig om det, men nu är jag arg på precis allt.
Jag har stått i en halvtimme ute i kylan och bokstavligen frusit arslet av mig. Och då kan vi snacka frysa för min rumpa är fan inte liten. Den syns knappt nu. Jag stod i en halvtimme och väntade på ett jävla tåg för att SL inte kan fatta att det finns något som heter snö. Hallå, har ni hört talas om S-N-Ö? Det är det där vita pudret som är kallt och kommer en gång om året och förstör för mänskligheten. Jag brukade älska snö. Idag gör jag inte det. Och jag älskar fan inte SL heller. Det är samma problem varje år och snön är ju verkligen inte något nytt påfund. På hösten är det lövhalka som är problemet, och vad ska komma härnäst? Skulle inte förvåna mig någonstans om de skyller på solsken på sommaren.
När jag äntligen kom hem ikväll var mina lår helt röda för att jag frusit så mycket. Och SL de jävlarna hade snott en halvtimme av mitt liv. En halvtimme som hade kunnat spenderas till så mycket vettigare saker. Jag hade kunnat sitta i bastun på sats och vara VARM. Jag hade kunnat städa, måla, skriva, läsa, äta och så vidare. Kvällens (röv)kyss går till SL.