Idag är det på dagen exakt ett år sedan jag tog studenten. Jag minns hur vi i NU3 satt tillsammans för sista gången, i aulan, och verkligen var NU3. Sekunden innan vi splittrades och blev enskilda individer. Jag rös i hela kroppen. Plötsligt sprang vi ut och jag fattade egentligen ingenting.
Då hade jag aldrig kunnat drömma om att mitt liv skulle se ut såhär ett år senare, och att jag skulle ha tagit mig ända hit.


(Förlåt förlåt förlåt för att jag är sämst på att uppdatera, men jag hinner verkligen inte. Jag kanske är världens mest stressade tjej för tillfället och jag fattar inte hur jag ska få min vardag att gå ihop.)