Jag har två utslagna framtänder och det forsar blod ur munnen på mig. Jag minns inte om det var någon som slog ut dem på mig, eller om jag ramlade och slog i. Känslan av hur paniken griper tag i mig är skrämmande, och ännu värre blir det när jag ser skräcken i min systers ögon. Hennes blick säger att det ser ut som att jag ska dö. Jag gråter för jag är rädd att det är här livet tar slut. Strömmen av blod är inte likt något jag sett tidigare, det är som att jag tömmer mig på allt jag har. Ganska omgående finns det två personer som står mig väldigt nära som tar hand om mig. En av dem har på sig en lila T-shirt. Jag får ligga med huvudet i deras knän och bli sådär liten igen och släppa ut alla tårar. De klappar mig på håret.
När jag vaknar minns jag inte vilka de två personerna var. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker komma ihåg, de är fortfarande lika ansiktslösa. Det enda jag minns är att jag kände mig trygg som ett barn i mammas famn hos dem.

Det här är andra drömmen jag har om tappade tänder. Sabina sa att om man drömmer om tänder betyder det att man är rädd för att växa upp. Att man är rädd för mognaden.
Kanske är det nu jag håller på att ta steget över tröskeln från barndomen till vuxenlivet och kanske är det nu jag håller på att stänga dörren och låta barndomen vara minnen blott.