Livet vill vara mitt just nu. Det är jag som får äga och inte ägas.
- Du ska styra, inte styras.

Jag är inte van vid att gå runt och känna såhär. Att inte ha några jobbiga tankar som gnager mig. Trots att några av dem kanske finns där, har jag bestämt mig för att skaka bort dem. Jag har bestämt mig för att tro på att allt löser sig, för det gör det faktiskt.
För några veckor sen skrev jag i ett dokument på min dator. Där står det bland annat:

Jag är trött på att svara ”bra” när någon frågar hur jag mår. Det är att ljuga flera gånger om dagen, både för andra och för mig själv, och det är att klistra på något som egentligen inte finns där, dag ut och dag in. Jag svarar bra för att det är det som förväntas av mig, det är det jag har lärt mig att man ska svara och det är det vi uppfostras till. Ingen vill väl ge ett sken av att må dåligt. Svaghet är inget att beundra.
Men jag är trött på att gå runt och låtsas att allt är bra när det inte är det. Jag är trött på att ständigt hålla humöret uppe när det enda jag egentligen vill är att gräva ned mig någonstans, gråta och sova bort det som gör ont. Att rida ut den mörka vågen i drömmarnas land och få vakna upp en dag och ha glömt bort hur det är att må skit.
Jag orkar inte längre gå runt och intala mig själv att ”det blir bra” eller att ”det löser sig” när jag inte tror på de tomma orden längre.

Jag fick ihop sex A4-sidor innan jag förstod det själv. Det var så mycket som behövde komma ut.
Men det gör ont i mig när jag läser. Det gör ont i mig att man kan ha så ont. Av ingen egentlig anledning.

Idag sitter jag här och mår bra och känner hur jag för var dag får allt mer makt över mitt liv.