Just idag känns det som att jag bloggar bara för bloggandets skull. Det finns något hos mig som gör att de texter jag skriver när jag inte mår världsbäst ofta blir mycket bättre än de jag skriver när jag känner mig lätt som en fjäder. Och det gör jag nu. Jag har jobbat bort alla mina stenar, och det lilla grus som kommer ibland blåser jag bara bort. Kanske har jag lärt mig hur man gör, eller så har jag bara bestämt mig för att ha någon slags teflonkropp där allt rinner av mig. Och kanske beror det på att det är vår.

Jag har mått bra av att träna så mycket som jag gjort de senaste dagarna, då samlar jag kraft. Framförallt rensar jag huvudet och laddar med nya endorfiner.
Den elfte ska jag ge allt.
- Skin bara så som du gör nu, då är jag övertygad om att det kommer gå bra.
Och när hon sa så sken jag ännu mer.