Saker och ting börjar kännas väldigt mycket bättre. Det verkar som att man behöver lite svarta dagar ibland för att kunna växa sig starkare. De behövs för att kunna ge en slags överkompensation, precis på samma sätt som de bestämda vilotimmarna behövs för att man ska bli starkare när man tränat.
Nu är jag på banan igen, och jag hoppas för guds skull (eller ja, egentligen min egen) att jag stannar här ett tag till.