Man inser inte vilken vardagslyx det är att träna förrän man varit ifrån det en period. Nu kan jag äntligen springa igen och det får mig att känna mig så mycket friare.
Igår tänkte jag att jag inte skulle gå ut så hårt då jag inte sprungit på kanske tre veckor, men eftersom mitt löpband inte stannade efter 25 minuter som vissa gör (bajs på dem) så fortsatte jag till bodypumpen började. Sträckan slutade på 7,3 kilometer.
Och idag blev det milen till att börja med och efter det insida och utsida lår, rygg och mage. Jag bad Viktor att hjälpa mig att klara av chins och dips, men jag är inte byggd för sånt. Än. Måste se till att fixa lite starkare armar, så jag får väl börja tugga spenat eller nåt.
Imorgon har jag körlektion som bjuder på stadskörning. Intressant.
Vilket värdelöst inlägg det här blev, men jag känner att jag tömt huvudet på tankar efter att ha skrivit ett 6-sidigt dokument på datorn, så nu är jag nollställd.

Förresten, kan apoteket lära sig lite svenska innan de gör reklam i tidningar? Och Willy:s, det heter olivtvål och inte oliv tvål.