Jag ser bra, hör bra, har bra reflexer och alldeles utmärkt blodtryck. Det känns skönt att ha fått det bekräftat. Hans-Gunnar är så söt när han ska hålla på och viska massa siffror med händerna för munnen. Jag måste vara världens jobbigaste patient som bara sitter och fnissar och tar upp saker som när han fastnade bakom ett kylskåp. Han undrade om vi skulle äta kanelbullar eller inte i sommar. Jag sa att jag helst låter bli.

Jag måste få det här körkortet ur världen snart. Imorgon ska jag prata med min körlärare och är jag värsta braveheart kanske jag bokar tid i nästa vecka. Oh. Lord. But a girl's gotta do what a girl's gotta do. Det går liksom inte att koncentrera sig på nåt annat om man hela tiden har en liten ful röst i huvudet som säger att jag kan ju faktiskt läsa körkortsboken en gång till. Jag ska plocka mitt samvete alltså. Tro mig om jag säger att jag har pluggat. Jag blev ju t.o.m. utsedd till klassens pluggis på vår studentskiva med motiveringen att ingen annan fick nån röst. Kändes bra. Feta tönten.
Damn vilka djupa texter och meningsfulla blogginlägg jag publicerar nu för tiden.