Plötsligt strövar man inte längre runt i blindo och världen tycks ha slutat ignorera en. Ett täcke av lättnad och glädje lägger sig över en, som en mantel kring axlarna. En nyckel låser upp en bortglömd dörr till lungorna och man kan andas ut allt ångestladdat som någonsin funnits i alla svarta vrår. Smutsiga partiklar försvinner med varje andetag och in kommer nya fulla av kraft och förväntan. Himlen bor i lungorna.
Vill berätta om hur fantastiskt livet kan vara. Om hur jag ser blommor och glitter vart jag än vänder blicken. Om håret som blåser i en vind av framgång och om mungipor som går flera varv runt huvudet. Vill berätta om hur allt plötsligt löser sig och om hur något kan växa sig meningsfullt. Viska i era öron att ni ska hålla ut, för jag vill berätta om lätta fötter som ständigt går som i en dröm och om ögon som aldrig vill blunda, aldrig sova, för att världen är så vacker. Vill berätta om rädslan som finns för att vakna upp och inse att det inte skulle vara på riktigt.
Vill tala om för er att det som är vackert inte är en illusion.
Skönhet finns på riktigt bara man vågar nypa sig själv i armarna lite extra hårt ibland.