Det är sol och det luktar höst där jag går och det känns bra. Det känns faktiskt okej just nu.
Min vardag är lite en blandning av dröm och verklighet och jag svävar någonstans mittemellan två världar. Ena sekunden andas jag låtsasluft och nästa sekund fylls mina lungor av syre.
Egentligen är jag mest rädd. Orolig. Jag vet ingenting.
Jo, en sak vet jag: det kommer bli bra.
Jag vet faktiskt det.
Det kommer bli bra.
Det kan kännas jobbigt och tungt just nu, men det kommer bli bra.
Jag måste bara tro på mig själv.

Jag läste någonstans att hinder är det du ser när du tar bort ögonen från målet.
Och jag har ett mål.